Två hälsoproblem som kan leda till (bl.a.) aggressivt beteende

”Har börjat morra eller fräsa när hen tidigare inte gjorde det”. ”Kan inte öppna munnan utan försöker att bitas”. ”Vill nafsa så fort man går nära öronen eller vill klappa huvudet”. ”Försökte att bita mig / nafsa / rivas när jag bara gick förbi, inte ens rörde på den!”.

Saker som jag ganska ofta har hört från mina kunder om deras älskade fyrbenta. Antingen eftersom ett djur kommer in för utredning av aggressivt beteende, eller för att somna in pga aggression, eller av ren slump under en vanlig undersökning där djuret har svårt att samarbeta med mig eller / och med djurägaren, vill inte bli berört runt ansiktet eller kollat i munnen.

Jag kan minnas ett flertal patienter från mina år som smådjursveterinär som var ohanterbara på kliniken och vid vissa tillfällen hemma, och där man upptäckte att anledningen bakom beteendet var smärta från öron eller tänder. Och den överväldigande majoriteten av de patienterna blev ett helt annat djur beteendemässigt efter rätt behandling.

Våra husdjur har extremt mycket tålamod vad det gäller smärta. Det är något som jag försöker förklara till mina djurägare vid alla tillfällen där djuret har ett tydligt problem men däremot inte visar några tydliga signaler av smärta. Skriker inte, äter utan problem, beter sig som vanligt. Javisst, så är det, eftersom att visa smärta betyder att visa sig svag ute i naturen. Och våra djur har varken förståelse att de kan besöka läkare för sina besvär eller röst som tydligt berättar att ”vet du matte / husse, jag mår inte bra”. Våra husdjur anpassar sig så länge som möjligt tills det inte går längre. Då slutar djuret äta eller kan inte tugga, blir aggressivt eller deprimerat, vill inte promenera / vill bara sova, slickar sönder päls och hud tills det får kala fläckar och sår.

ÖRON

Man missar öronproblem ofta av två anledningar. Det riktiga problemet sitter nästan alltid djupare i öronen där man inte själv kan märka det hemma. Och det är väldigt enkelt att göra misstaget och behandla själv med det man kan köpa hos djuraffären, när man märker att djuret har besvär (luktar, kliar eller har ”svart”, ”brunt” eller ”gult” som kommer från öronen). Vissa hundar har även väldigt håriga öron som gör det ännu svårare att upptäcka problem.

Skapa vanan att lyfta öronlapparna och lukta i öronen. Det ska inte lukta konstigt eller illa.
Lite ljusbrunt vax som inte luktar någonting är normalt. Alla andra typer av konstigt luktande ”vax” är med största sannolikhet inte normala.
Det är aldrig normalt när örat eller öronlappen är röd, svullen eller har eksem.
Häll inte saker i öronen innan veterinären undersöker! Det finns flera anledningar för det. Vissa rengöringsmedel svider som tusan på sjuka öron. Andra är inte alls lämpliga för just det problemet som ditt djur kan ha. Ett antal får inte användas när trumhinnan är sprucken. För att kunna välja rätt behöver veterinären titta i öronen med speciell utrustning, och undersöka örats innehåll under mikroskopet.
Dröj inte flera veckor / månader tills ni har sökt hjälp. Det är den största anledningen till att djuret kan ändra sitt beteende. Öroninflammation gör ont!

TÄNDER

Tandproblem håller troligast rekord bland sjukdomar som borde men inte behandlas i god tid (eller någonsin innan djuret har fått somna in). Det är framförallt eftersom djuret fortsätter att äta så gott som möjligt även med en förskräcklig och smärtsam mun – att äta är en av de viktigaste överlevnadsuppgifterna och då ska djuret försöka sitt bästa att anpassa sig tills det inte går mer. Vissa djur tuggar annorlunda, andra sväljer maten utan att tugga, en del äter mindre, andra äter ”glupskt” (passar på när de känner att de kan är rättare), och några djur väljer bort vissa typer av mat.

Själva tandstenen gör inte ont. Det är det som tandstenen skapar på tandköttet som gör ont och som till slut leder till tandlossning. Vi vet både från upplevelsen av tandproblem från människovården men också från de grundliga mekanismerna som innefattar inflammation att tandköttsinflammation (gingivit) och lösa tänder eller tänder med hål gör ont. Där finns ingen tvekan. När man tittar i en mun med massa tandsten ser man det röda, svullna och ofta blödande tandkött, kan man även se var i tandköttskanten, det luktar illa. Vissa tänder sitter löst eftersom tandköttet och käkbenet, som håller tanden i plats, har förstörts av inflammation. Det låter rätt smärtsamt.

Hur mycket man kan anpassa sig tills det gör för mycket ont är väldigt individuellt. Men man ska inte behöva varken lida tills det inte går mer eller vänta tills det blir så pass dåligt att man behöver plocka hälften av tänderna för att må bra igen, eller hur?

Jag får frågan om hur hundar och katter gör ute i naturen med sin tandsten och utan tandläkarbesök. Svaret är enklare än man tror, och det gäller i princip alla sjukdomar och inte bara tandproblem:

Djur ute i naturen lever knappast så pass långa och fina liv som våra sällskapsdjur. Vissa gånger hinner de inte utveckla problem rent åldersmässigt innan de avlider.
Djur ute i naturen kan ha en massa tandproblem som gör ont. Men djur ute i naturen har inget val än att överleva så pass långt som möjligt. Livskvalitet finns inte ute i naturens hårda lagar. Men när vi väljer att ta hand om ett djur, då är livskvalitet inte bara önskvärd men nödvändig (även lagligt krävt) för att djuret ska må bra.

Tandstenen är ett mycket individuellt problem. Vissa djur får det lätt även när man borstar tänderna en gång dagligen, som rekommendationen är, andra lever med fina tänder tills de blir jätteseniorer och man har inte borstat tänderna en enda gång. Faktumet från alla vetenskapliga studier är att tandborstning en gång dagligen håller tandstenen i schack så pass bra som möjligt, och att de djuren som är mer benägna att få tandsten får betydligt mindre problem och tandläkarbesök om man kan borsta en gång dagligen. Specialkost och tuggben gör inte lika stor skillnad och räcker inte för att skydda munnen mot tandsten.

Skapa vanan av att titta i ditt djurs mun en gång dagligen. Luktar det illa, ser du rött, svullet eller blödande tandkött, känner du lösa tänder eller finns det vit, brunt eller gult ”pålägg” på tänderna – boka en munhåleinspektion hos din veterinär!
Skapa vanan av att borsta djurets tänder tidigt i livet. Djurvårdspersonalen kan hjälpa dig med instruktioner om hur man ska vänja din valp eller kattunge till tandborstning. Våga fråga!
Vänta inte med att boka tandstenstagning för ditt djur. Det kan vara skillnaden mellan att betala 2000-3000kr för tandstenstagning och regelbunden kontroll med röntgen, och att betala 10000-15000kr för att behandla en mycket sjuk mun eller även komma på två separata besök där en massa tänder behöver opereras bort.
Smärta i munnen är både än hälsofråga och en livskvalitetsfråga. Din veterinär vill inte behandla ditt djurs mun så att det ska se snyggt ut, och inte heller för att ”tjäna pengar”. Vi söver aldrig ett djur i onödan. Vi plockar aldrig bort tänder i onödan. Vi strålar inte ett djur för röntgenundersökning i onödan. Vi vill att ditt djur ska må bra, även när det inte kan säga att det har ont.

Tack för att ni läste! Ta hand om er och era fina fyrbenta!