FAQ: Öroninflammationer

Öroninflammationer är ett av de vanligaste problemen vi ser på kliniken, framförallt hos hundar. De kan vara svårupptäckta, kan ha pågått långt innan man ser att det finns ett stort problem, gör alltid ont, besvärar våra bästa fyrbenta kompisar och kan kräva långtidsbehandling samt flera veterinärbesök innan öronen blir friska igen.

Några anledningar som gör öroninflammationer svårupptäckta av djurägaren:

  • Långa, hängande öronlappar eller håriga öron kan gömma problemet, lukten, sekretet som kommer från sjuka öron, även hudförändringar som gradvis blir synliga på öronlappen.
  • Våra djur kan klia sig då och då i öronen utan att det alltid innebär problem. Klådan kan öka gradvis så att man inte märker att problemet har blivit större. När djuret når en nivå där det dagligen kliar i öronen har öroninflammationen oftast blivit kraftig.
  • Man kan bli van vid att det kan lukta lite ”konstigt” från öronen framförallt hos hundar eller att det är normalt att det kommer en del brunt sekret från öronen.
  • Saker som kan pågå i hörselgången och trumhinnan, den osynliga delen av ytterörat, syns inte utan hjälp av veterinärundersökning och specialutrustning (otoskop).

Vad är det som leder till öroninflammationer?

  • Mycket ofta, gäller det om en överväxt av hudens normala ”befolkning” som är en del bakterier och svampar. Ytterörat (öronlappen, hörselgången och trumhinnan) är en del av djurets hud. (Sedan finns mellan- och innerörat men dem kommer vi prata om en annan dag). Både bakterier och svampar trivs mycket när det blir varmt och fuktigt i öronen och därför kan öka i antal och leda till öroninflammation.
  • Har djuret simmat, har det hamnat vatten i öronen under bad, har en annan hund- eller kattkompis slickat örat på ens hund eller katt, kan det leda till ökad fukt och därmed ökar risken för öroninflammation.
  • Djurets egen anatomi kan öka risken för öroninflammationer. Mycket håriga öron, långa hängande öronlappar, trånga hörselgångar skapar en varm och fuktig miljö där bakterier och svampar trivs jättemycket.
  • Djur med miljö- eller foderallergier eller intoleranser har ökad risk för öroninflammationer eftersom huden inte fungerar helt bra och inte kan hålla antalet bekterier och svampar som naturligt finns där i schack.
  • Parasiter som öronskabb, framförallt hos katter, leder ofta till samtidig överväxt av bakterier och svampar pga skador på huden i örat.
  • Utväxter i öronlappen eller inne i hörselgången, godartade eller elakartade, kan göra örat trängre och försämra örats egen rengöringsmekanism.
  • Även främmande kroppar kan hamna i hörselgången och leda till skador och öroninflammation!

Vad händer när djuret har öroninflammation?

  • Oavsett vilken anledning leder till öroninflammation, det som sker är skador och inflammation på huden, på öronlappen och inne i hörselgången.
  • Skadorna och inflammationer leder till produktion av sekret som oftast är illaluktande, och kan lukta på olika sätt beroende på vilka typer av bakterier eller svampar har orsakat till inflammation.
  • Sekretet blockerar hörselgången och försämrar örats rengöringsfunktion ännu mer.
  • Inflammationen kan leda till blödning i hörselgången, som syns när veterinären undersöker djurets öra. Det kan också leda till tryck mot trumhinnan och skador på den delen av örat.
  • Spricker trumhinnan kan infektionen fortsätta i mellanörat, där både en del av balansen och hörseln regleras. Infektioner i mellanörat är svårare att behandla.
  • Öronlappen och öppningen runt örat blir gradvis rödare, svullnar upp och huden där blir hårdare, som elefanthud. Även hörselgången svullnar upp pga inflammationen. Det leder till ännu sämre rengöringsfunktion i örat, och att mer bakterier och svampar stängs in, hittar fukt och värme och fortsätter att öka i antal.
  • Inflammationen och skadorna leder först till klåda och irritation, sedan till gradvis ökad smärta.
  • Smärta från öroninflammation kan bli så pass stark att djuret kan ligga och skaka, pipa eller utveckla aggression även mot sina djurägare. Detta eftersom allt som sker runt öronen gör ont. Klappar man t.ex. kinderna eller huvudet kan leda till omedveten smärta och djuret börjar koppla närhet och beröring till det.

Varför ska jag besöka veterinär om jag misstänker att mitt djur har öroninflammation?

  • För att effektivt kunna behandla en öroninflammation behöver man veta vad som stör öronen (är det bakterier, svampar, både och, parasiter, utväxter eller ett främmande föremål?), så att man kan välja lämplig behandling.
  • Inte alla läkemedel får hällas in i öronen vid alla omständigheter. Det finns läkemedel som inte ska användas vid en sprucken trumhinna, eller vid mycket ömma eller blödande öron. Vissa djur kan behöva smärtstillande tillsammans med öronbehandlingen. Andra djur kan behöva behandling i kombination med läkemedel som minskar svullnaden i örat annars kommer öronrengöringsmedlet inte ha någon effekt alls då det inte kan nå in i hörselgången och agera mot infektionen.
  • Många djurägare önskar att först testa med vanliga öronrengöringsmedel själva. Jag avråder starkt från att göra det utan veterinärbesök först. Detta eftersom medlet kanske inte får hällas i öronen i just det fallet, eller att det kan göra mycket ont om man häller i saker i öronen utan att först kontrollera med en veterinär. Sedan kan det förlänga skadan då problemet oftast kan bli tillfälligt bättre med vanliga öronrengöringsmedel men djuret blir inte av med det och till slut blir en akut öroninflammation ett långvarigt problem, med permanenta skador i öronen.
  • Ju tidigare man besöker veterinär för besvärade öron, desto mindre återbesök brukar behövas för att öronen ska kunna tillfriskna. Att söka hjälp i tid besparar din vän smärta och dig onödiga kostnader.

Vad gör man under ett veterinärbesök för öronproblem?

  • Vi kontrollerar om djuret har haft andra symtom gällande huden och även magen som kan kopplas tills foderallergier och intoleranser.
  • Vi undersöker öronen med specialutrustning som heter otoskop. Då kan man titta in i hörselgången och även bedöma hur trumhinnan ser ut.
  • Vi tar prov av öronsekretet med topps som vi sedan färgar med specifika kemikalier och undersöker på mikroskopet. På så sätt ser vi vilken typ av öronproblem djuret har, bakterier, svampar eller parasiter, samt onormala celler som kan finnas i öronen.
  • Vissa gånger skickar vi även ett prov med topps för odling till externt labb.
  • Vid vissa tillfällen gör det så pass ont i djurets besvärade öra/öron att man behöver ge lugnande till djuret innan man kan titta i hörselgången.

Varför kan jag inte behandla själv hemma med öronrengöringsmedel nästa gång mitt djur har besvär?

  • Varje gång djuret får öronproblem betyder det inte att orsaken bakom problemet kommer att vara samma som förra gången. Att hälla i öronrengöringsmedel utan att veta vad som orsakar problemet kan leda till smärta och vidare problem, som t.ex. om man häller i medel som inte ska användas vid en sprucken trumhinna.
  • Vissa öronläkemedel kan leda till bakterieresistens om de används om och om igen. Det betyder att öronrengöringsmedlet kommer till slut inte kunna agera mot bakterierna.
  • Vissa öronläkemedel som innehåller kortison kan gradvis leda till tunnare och mer skör hud om de används för ofta, som ökar risken för öronproblem då huden blir känsligare för skador.
  • Det är väldigt sällan att en öroninflammation självläker. En tumör i hörselgången eller ett främmande föremål kommer att sitta och påverka örat oavsett vad man gör hemma för att försöka lindra problemet. Kraftiga öroninflammationer med svullnad i hörselgången svarar inte på enkel behandling hemma utan kräver mycket ofta olika faser av behandling med olika läkemedel, både rengöringsmedel och receptbelagda mediciner.
  • Kom ihåg att ju längre man väntar desto sämre och mer komplicerat blir problemet, och desto mer ont kommer ditt djur att ha i öronen!