Varför kan bakdelen lukta illa vissa gånger? Varför går min hund med rumpan på marken? Behöver jag tömma analsäckarna på mitt djur? Min hund bajsar bra, varför får den problem med analsäckarna då? Varför sa veterinären att det kan ha att göra med foderallergier eller intoleranser?
Jag förstår helt varför man kan bli förvirrad när vi diskuterar analsäckar. Några intressanta fakta om de två små körtlarna som vissa gånger kan leda till mindre eller större problem:
- Hundar, katter, även människor och en hel del andra däggdjur har analsäckar! Ofta ser vi dock problem med analsäckarna hos hundar, men det är inte omöjligt att en katt också har problem.
- Analsäckarna har inte att göra direkt med tarmfunktionen, de bidrar alltså inte till hur avföringskonsistensen ser ut, förutom att de normalt tömms varje gång djuret bajsar. Det kan också hända att djuret tömmer analsäckarna vid stressiga situationer. Djurägaren behöver generellt inte hjälpa djuret att tömma analsäckarna regelbundet om allt fungerar som det ska.
- Syftet med innehållet som analsäckarna tillverkar är att lämna doftinformation till andra djur i området. Jag brukar kalla analsäckarna för djurets sociala nätverk (liknande Facebook) som, tillsammans med urinen, avföringen och sekret från andra körtlar, ger en snabb ”status” om hur djuret mår, vad det har haft för mat, vilken reproduktionsfas det befinner sig i, om det har några sjukdomar, om det fanns något stressigt i området m.m.
- Analsäcksinnehållet luktar generellt starkt och inte gott (minst sagt), men väldigt illaluktande innehåll kan antyda till problem i körtlarna. Innehållet brukar blandas i avföringen så att det inte är synligt – det ska vara flytande och från ljusgult till ljusbrunt därför är det inte riktigt möjligt att upptäcka vätskan på avföringen.
VCA Hospitals erbjuder en mycket bra ritning på var någonstans analsäckarna sitter i kroppen:
Det är inte alltid säkert varför en hund eller katt får problem med analsäckarna, men det finns vissa faktorer som kan bidra till problem. Överviktiga djur, djur med foderallergier / intoleranser eller miljöallergier och djur som kan ha lösare avföring från och till har större risk för problem. Analsäckarna jobbar som en del av körtlarna som finns under huden och därför kan påverkas av hudproblem, och deras koppling till ändtarmen gör så att de kan få i sig bakterier från avföringen som till följd kan leda till inflammation och infektion. Anatomiska detaljer på vissa individer kan göra det lättare att analsäckarna blir inflammerade eller infekterade. Och vissa gånger vet vi helt enkelt inte varför ett djur har ökad risk för problem i just det området, men vi vill alltid utesluta att problemer kan kopplas till besvär med huden, magen eller själva anatomin i ändtarmen. Analsäckarna just på hundar har också högre risk för utveckling av tumörer.
Hundar och katter med problem i analsäckarna kan visa tecken av obehag genom att slicka för mycket på bakdelen eller gå med rumpan mot marken. Vissa gånger kan inflammationen ”dyka upp” ganska plötsligt där man märker en svullen bakdel eller ett sår runt analöppningen som verkar ha utvecklats bara sista dygnet då djuret inte hade några synliga problem dagen innan. Det kan faktiskt bli så då en pågående inflammation kan ha arbetat inuti i flera dagar / veckor utan att djurägaren skulle kunna ha misstänkt det, om djuret inte visade tecken av besvär.
Det är viktigt att djurvårdspersonalen kontrollerar ditt djurs analsäckar om du misstänker att något känns fel. En djurvårdare eller djursjukskötare kan till en början undersöka och tömma analsäckarna för att bedöma hur innehållet ser ut. Blodigt eller varigt innehåll antyder till infektion medan fastare innehåll (vissa gånger så pass fast att man inte kan få ut det med lite tryck!) meddelar oss om inflammation men inte alltid om infektion. Analsäckar med onormalt innehåll kan behöva spolas för att djuret ska må bättre då allt innehåll kommer ut och körtlarna får en chans av att återhämta sig till mer normal funktion.
Spruckna analsäckar händer när de små öppningarna som leder till ändtarmen blir blockerade av fast innehåll eller stor svullnad och inflammation, och då försöker kroppen skapa en annan utgång för analsäcksinnehållet, genom huden runt analöppningen. Spruckna analsäckar gör mycket ont och behöver behandlas av veterinär eller djursjukskötare. Djuret återhämtar sig oftast fint efter ett par veckor med smärtlindring, dusch och tratt på så att det inte slickar och på så sätt vidare skadar bakdelen.
Bantning, foderbyte eller vidare utredning av mag- eller/och hudproblem kan behövas vid upprepade problem eller om det redan från första besöket finns misstanke för en bidragande orsak bakom problemet. Analsäckar som leder till problem från och till kan till slut behöva opereras bort. Men bli inte orolig! Körtlarna har inte en riktig funktionell betydelse för våra sällskapshundar som nuförtiden bor med oss, som fallet annars skulle vara om de levde ute i naturen där doftsignalerna från analsäckarna är viktiga för att skapa förståelse om revir och socialkommunikation.
The Unstoppable Veterinarian 